Plats på scen för föräldraförvirringen

Ett lyckat barn är en statusmarkör. Många av dagens föräldrar håller på att gå av på mitten i sina ambitiösa ansträngningar att vara goda uppfostrare.

– Vi på teatern vill inte tala om hur man ska vara som förälder, men vi kan spegla och fördjupa den aktuella diskussionen om uppfostran, säger Erik Uddenberg, dramaturg på Unga Klara i Stockholm.

Han har skrivit de två pjäserna Uppfostrarna och De ouppfostringsbara, som tillsammans är en av de första delarna av Unga Klaras fleråriga projekt om föräldraskap på 2010-talet.

– Den gamla föräldraauktoriteten finns inte längre och vi eftersträvar inte lydnad. Vi söker ett förhållningssätt som grundar sig i dialog med barnet, en sorts förhandlingsfamilj som ställer stora krav när vi ska tala om gränser eller lösa konflikter.

Erik Uddenberg, som själv är pappa till en åttaåring och en tioåring, lever mitt i det förvirrade föräldraskapet med goda ambitioner. Han tycker att Nanny-akutens nya typ av skamvrå, där barnet ska sitta på en pall och tänka över sina synder, är hemsk. Men han har testat guldstjärne-metoden och låtit sina barn växla in superstjärnor mot belöningar för gott uppförande.

– Som rådvill förälder är det lätt att greppa det halmstrå som en metod kan vara, säger han.

Som andra föräldrar försöker han vara snäll utan att bli mesig och känner sig misslyckad när han tappar koncepterna och blir för arg. Och han grunnar på om dagens form av aga, datorförbud, är rätt sätt att straffa.

Konsumtion och prestation sätter press på föräldrar och barn, tycker Erik Uddenberg.

– I stället för att bara dega och umgås med varandra när det blir lite dötid, så går föräldrarna med barnen på en ”avslappnande” yogaaktivitet, exemplifierar han.

Men det finns också positiva trender: närvarande pappor och ett stort intresse för hur barn känner, tänker och tycker. Dessutom goda uttolkare av ett lyssnande föräldraskap – exempelvis Jesper Juul och Lars H. Gustafsson.

Erik Uddenberg vill att vi ska uppfatta pjäserna som roliga, sorgliga och gripande. Att vi ska känna att vi duger som föräldrar och barn, trots att vi gör fel ibland. Och att det alltid är den grundläggande orubbliga kärleken som räddar oss.

– Nina Hedlund