De glömska minns iallafall sina känslor

Det är meningsfullt att hälsa på gamla förvirrade och glömska släktingar, även om de inte verkar minnas att du har varit där. Människan förlitar sig inte bara på minnet av en specifik händelse för att känna lycka efteråt.

Kanske känns det lönlöst att besöka en släkting med långt framskriden demens som inte känner igen sina nära. Den sjuka har ju ändå glömt besöket bara några minuter efter att man skilts åt. Vad är det för idé med att glädja någon när detta glöms bort direkt?

Men det är inte meningslöst. En amerikansk studie om känslor utan minnen visar att känslan stannar kvar även om minnet har tappats bort. Studien baseras på fem personer som var nästan helt oförmögna att lagra nya minnen på grund av skada i hippocampus, en struktur i hjärnan som är central för minnet. En sådan skada kan ge samma effekt som svår alzheimer.

Deltagarna fick, liksom också friska kontrollpersoner, se kortare filmsekvenser som var väldigt roliga eller väldigt sorgliga. Ungefär sex minuter senare testades deras minne av filmklippet. De friska kom ihåg i genomsnitt 30 detaljer från vad de just hade sett, medan de minnesskadade presterade uselt. En kvinna kom inte ihåg ett dugg.

DE FICK OCKSÅ uppge sin känslostatus vid fyra tillfällen efteråt. Och trots dåligt eller obefintligt minne av vad som hade hänt, kände sig deltagarna glada efter roliga filmer och nedstämda efter sorgliga. Hos personer med minnesskada kunde särskilt de mörka känslorna sitta kvar en lång stund. Ett par av försökspersonerna klargjorde för forskarna att de ofta försöker komma på vad det är som gör dem ledsna när de känner så, och att detta grävande förstärker känslan.

Forskarna, vars studie publicerats i den amerikanska vetenskapsakademins tidskrift Pnas, kan inte förklara de processer i hjärnan som frikopplar känsla från minne. Hos friska människor, som kan skapa sinnesstämning utifrån upplevelser, är det väldigt svårt att skilja hönan från ägget, minne från känsla.

– Maria Löfstedt