Svenskt namn ger försprång på arbetsmarknaden

Det finns numera ett flertal studier där man har använt en experimentell metod för att studera förekomsten av etnisk diskriminering på den svenska arbetsmarknaden.

Mer specifikt innebär metoden att två identiska jobbansökningar, en med ett svenskklingande namn (Erik, Karl) och en med ett arabiskt klingande namn (Ali, Mohammed) skickas till arbetsgivare med utannonserade lediga arbeten. Förfarandet upprepas sedan så pass många gånger att resultatet blir statistiskt säkerställt.

Om de med utländskt klingande namn i lägre utsträckning än de med svenskklingande namn kallas till intervju, kan det enbart bero på att arbetsgivaren använt namnet på ansökan för att sortera ut vilka som ska kallas till intervju.

I en studie som jag gjorde tillsammans med min forskarkollega Magnus Carlsson söktes inte mindre än 1 500 jobb fördelade på tolv olika yrken. Resultaten visade att tre av tio ansökningar med typiskt svenska mansnamn resulterade i en kallelse till intervju, medan två av tio ansökningar med typiskt arabiska mansnamn resulterade i en kallelse till intervju. Studien finns redovisad i en artikel i tidskriften Ekonomisk Debatt 3/2007.

Motsvarande resultat för kvinnor brukar visa på en lägre grad av etnisk diskriminering.

Viktigt att poängtera är att resultatet i den ovan nämnda studien inte nödvändigtvis visar på en generell diskriminering i anställningsprocessen, eftersom de företag som deltog i studien inte var slumpmässigt utvalda; de företag som inkluderades var de som annonserade ut jobb inom de utvalda yrkena under en viss tidsperiod. Dessa kan potentiellt vara mer eller mindre diskriminerande än det genomsnittliga företaget som annonserar om lediga jobb.