Självskadebeteende inget nytt

I mycket gamla historiska källor, och i många olika kulturer, finns exempel på ett brett register av olika sorters självskadebeteenden, som att avsiktligt skära sig eller stympa sig och andra självdestruktiva handlingar. Ofta, men inte alltid, handlar det om kulturellt sanktionerade former av självskadande, exempelvis där beteendet ingår som en del i en rit.

Det mesta talar för att självskadebeteenden har blivit vanligare under de senaste årtiondena, särskilt hos ungdomar. Hos både vuxna och äldre personer förekommer också självskadehandlingar, men det tycks vara betydligt vanligare bland ungdomar.

En förklaring till ökningen av självskadebeteenden är antagligen att det på olika sätt kommit att uppmärksammas allt mer, exempelvis i massmedierna.

Tyvärr är det svårt att helt säkert veta hur den här utvecklingen ser ut. Det finns exempelvis ingen forskning som möjliggör exakta jämförelser av hur vanligt fenomenet varit över tid eller där förekomsten i olika grupper jämförts. Det är också svårt att veta hur fenomenet kommer att utvecklas i framtiden. I nuläget pågår därför mycket forskning, som i framtiden förhoppningsvis kommer att fördjupa vår förståelse av dessa frågor.