Självkänsla

Skam kan leda till attack

Fråga:
Träffar en kompis på stan som är på väg till en anställningsintervju. Hon är verkligen glittrande glad och ”taggad” inför chansen till ett absolut drömjobb. Jag ser att hon har ett brett mörkgrått streck på kinden. Hon tar upp en liten spegel och blir förfärad över hur det ser ut. Nu kommer det märkliga: hon blir sur på mig! Det är så illa att vi inte umgås längre, och hon hälsar inte på mig när vi ses på stan. Varför? Vad är det för mekanismer som har inträtt? Själv skulle jag ha blivit oerhört tacksam (tror jag) för ett dylikt påpekande.
– Eva H

Svar:

Den situation som du beskriver innebär att en person hejdas i sina möjligheter att upprätthålla en positiv bild av sig själv som kompetent eller vacker eller vad det nu kan vara för egenskap som hon värderar och är mån om hos sig själv.

Våra positiva grundkänslor är intresse/engagemang och harmoni/glädje. Intresse/engagemang är den känsla som får mig att vilja närma mig och investera i fenomen, människor och mig själv. Harmoni/glädje är den känsla som får mig att känna mig trygg, avslappnad och tillfreds.

Det som händer när man hejdas i positiva känslor är att man drabbas av skam. Skam är till för att reglera de positiva känslorna, så att vi kan backa när vi märker att något inte stämmer, att något är fel i vår förväntan på oss själva eller omvärlden.

Men skam gör ont – man känner sig ofta fel som människa, och det obehaget skyddar vi oss mot på olika sätt. Ett vanligt sätt är att angripa eller dra sig undan den som fått oss att skämmas. När vi skäms känner vi oss dåliga och i underläge, och att gå till angrepp, bli sur och defensiv kan vara ett sätt att återupprätta jämvikten.

Om skammen är stor kan konsekvensen bli att man drar sig undan den som såg en i den skamfyllda situationen, i det här fallet med smuts i ansiktet när man trodde man var ”glittrande” och kände sig taggad.

Katja Claesson, legitimerad psykolog och filosofie doktor i psykologi, Uppsala universitet