Så funkar sexberoende

Fråga:

Jag har en manlig vän som ofta byter sexpartner. Han har trauman i sin bakgrund och hans barndom var mycket svår. Han har upprepade gånger sagt att han inte kan ha bara en kvinna. Samtidigt drömmer han om att bilda familj och skaffa barn. Han vill inte gå i terapi, utan han vill fixa det på egen hand. Är det realistiskt att klara detta utan professionell hjälp? Och är det ärftligt att ha benägenhet för sexmissbruk?
– Anonym

Svar:

Tyvärr kan man inte ställa diagnos för sexberoende (det du kallar för sexmissbruk) utifrån den information som finns i ditt brev. Men genom ett så kallat bedömningssamtal kan man se vilka kriterier för diagnos en patient uppfyller. Ett sådant test tar 1,5–2 timmar.

Med detta sagt, om din vän uppfyller kriterier för diagnos finns det en typ av sexberoende som kallas för ”förförelse och erövring”. Den amerikanska organisationen IITAP (International institute for trauma and addiction professionals) räknar med tio olika typer av sexberoende, och just förförelse och erövring är en av de vanligaste typerna som män söker hjälp för.

Sexberoende personer som har förförelse och erövring i sitt utagerande använder sin sexualitet för att skaffa kontroll över andra. De har ofta flera relationer samtidigt eller en serie av successiva relationer.

Förförelse- och erövringsberoende människor har ofta sexuella relationer vid sidan om äktenskapet eller utanför sina officiella relationer. De jagar bekräftelse i barer, på gym, på internet, på disco eller på stan. De flörtar och svärmar i tron att om de bara lyckas erövra en person kommer de att ha makt över denna och slippa känna tomhet. Eftersom det är själva jakten som är utagerandet (ett slags drog) avtar lockelsen fort efter den inledande sexuella kontakten.

Alla typer av sexberoende är sexuellt relaterade tvångsmässiga beteenden, som antingen skapar problem i livet eller underblåser problem som en person redan har. Min erfarenhet är att det oftast är nödvändigt med professionell hjälp för att komma till rätta med sexuella problembeteenden. Jag har aldrig träffat en sexberoende som lyckats upphöra med sitt utagerande mönster på egen hand, i sin ensamhet. Man behöver både stöd och vägledning.

Som med alla beroenden finns det både en genetisk benägenhet att utveckla beroendet och miljömässiga faktorer som spelar in. Av dem som utvecklar sexberoende kommer 97 procent från oengagerade familjesystem, där det inte finns någon djupare känslomässig kontakt mellan medlemmarna, eller från rigida familjesystem, där det finns väldigt många regler om hur man ska vara samtidigt som man kan bryta mot reglerna om man gör det i hemlighet.

Erik Sundby, behandlingsansvarig, Dysberoendekliniken, Stockholm.

Fotnot: Sexberoende är än så länge inte en diagnos utifrån DSM (Diagnostic and statistical manual of mental disorders), den diagnosmanual som används i Sverige.