Anställningsintervjuer är ansträngande

Det är en stor anspänning att gå på anställningsintervju. För det första är det en situation där du blir granskad och bedömd. Det finns få samtal som så uteslutande handlar om ens egen person, ens kompetens och erfarenheter. Det finns alltså en känslomässig anspänning, en nervositet, som tröttar dig.

För det andra är det mycket som står på spel i en anställningsintervju. Har du gått vidare till intervju kan du räkna med att du har de formella kvalifikationer som krävs. Nu gäller det att göra ett gott intryck, att lämna ett personligt avtryck. Om du får eller inte får jobbet hänger ofta på hur du uppfattas och hur det ”stämmer” i intervjun. För att lyckas krävs att du läser av situationen och intervjuaren, att du är ”på tå”, något som kräver stor koncentration. Det är alltså även en tankemässig ansträngning.

För det tredje kan situationen lätt kännas hotfull. En anställningsintervju uppfattas nog av de flesta som något viktigt och samtidigt något svårt eller osäkert. Vårt stressystem kan inte skilja på verkliga hot: ”Jag går ut i gatan och det kommer en buss”, och hot i tanken: ”Om jag inte får det här jobbet är det kört med min karriär”. Därför leder våra oroande tankar inför och under en anställningsintervju till att stressystemet slås på. Stresspåslaget gör intervjun till en kroppslig anspänning.

När intervjun sedan är avklarad slappnar vi av, våra återhämtande system går i gång och vi blir trötta.