Ovanligt med klardrömmar

Det vanliga är att man inte är medveten om att man drömmer medan man drömmer, utan först i efterhand (i den mån man alls minns drömmen). Dock har nog de flesta någon gång varit med om att man i drömmen plötsligt börjar undra om det man upplever är verkligt eller bara en dröm. Om man bestämmer sig för att det är en dröm händer det att drömmen likväl fortsätter, vilket innebär att man nu rör sig i en värld som man vet är fiktiv. Sådana drömmar kallas för klardrömmar.

Hur kommer det sig att inte alla våra drömmar är klardrömmar? Som frågeställaren framhåller är ju innehållet i det vi drömmer inte sällan ganska absurt. Under alla omständigheter skiljer sig drömmen på många punkter från vår vakna värld. Varför upptäcker vi inte detta oftare medan vi drömmer utan först i efterhand?

Förklaringen till detta är troligen att hjärnan inte på alla punkter är lika aktiv under drömmandet som i vaket tillstånd. Det finns studier som visar att exempelvis vissa regioner i den främre hjärnbarken inte är så aktiva under drömsömn, och dessa regioner har man i andra sammanhang kunnat koppla till ”högre mentala funktioner”, däribland vårt kritiska tänkande. Gissningsvis krävs det att dessa regioner är mer aktiva för att vi ska kunna skilja dröm från verklighet.

Varför dessa regioner ibland blir mer aktiva och skapar klardrömmar kan man bara spekulera om. En förklaring skulle kunna vara att klardrömmar uppkommer när innehållet i en vanlig dröm blir starkt emotionellt laddat – inte så laddat att drömmaren vaknar upp helt och hållet, men tillräckligt för att de högre mentala funktionerna ska komma i gång. Men detta är som sagt bara spekulationer.