Motoriska minnen
hjälper oss i vardagen

Ett bättre namn för det man ibland kallar muskelminne är procedurminne eller färdighetsminne. Detta är alltså en annan typ av minnen än till exempel minnen av fakta vi lärt oss eller minnen av händelser vi varit med om. Det handlar om motoriska minnen av hur vi utför vissa uppgifter. Ofta kan det vara hela sekvenser av enskilda rörelser som måste göras med stor precision och i rätt ordningsföljd. Dessa minnen sitter förstås inte i själva musklerna utan i hjärnan, precis som andra minnen.

De områden som utför och kontrollerar rörelser – det handlar till exempel om områden i hjärnans framlob, lillhjärnan och de så kallade basala ganglierna i hjärnans djupare delar – är viktiga också för inlärning av procedurminnen.

En intressant aspekt av procedurinlärning är att denna ofta sker implicit, alltså utan att vi är medvetna om det och utan att vi ens haft för avsikt att lära oss något. Om vi bara upprepar en rörelse många gånger sker sådan procedurinlärning vare sig vi tänker på det eller ej! Det här kan man notera i vardagen, till exempel när man ska slå ett välbekant telefonnummer eller en portkod.

När det gäller trombonisten i frågan är det dock säkert så att förmågan att spela ett stycke utantill beror av en kombination av olika sorters minnen som samverkar: procedurminnen, men också hörselminnen av hur stycket låter och mer abstrakta ”kognitiva” minnen av hur stycket är organiserat i stort.