Med kbt kan smärtpatienter återta livet

Det här är en svår fråga. Enligt de senaste forskningsrönen är det dessutom osäkert om man verkligen kan säga att kbt hjälper mot kronisk smärta, så kanske är frågan felformulerad.

På det stora hela arbetar man mycket lite med smärtan i sig i kbt. Graden av smärta säger egentligen inte så mycket om hur handikappad man blir av smärtan – många i vårt samhälle har kronisk värk men lever ändå ett fullgott liv med arbete, fritid och sociala kontakter.

Om man har en stor funktionsnedsättning på grund av smärta och vänder sig till en kbt-terapeut, får man främst stöd i arbetet med att återta de delar i livet som är viktiga för en. Ofta har smärtan lett till att man har börjat undvika aktiviteter som man förut gillat (på grund av rädsla för att förvärra problematiken eller ovilja att över huvud taget känna smärta). På kort sikt minskar detta smärtan och det uppfattas intuitivt som en belöning, vilket leder till att man undviker ännu mer. Det blir en ond spiral. För problemet är att ju mer smärtan får styra beteendet och ju färre aktiviteter man kan delta i, desto större plats tillåter man smärtan att ta – och risken är att den därmed kommer att upplevas som större.

Behandlingen går i mångt och mycket ut på att återta aktiviteter som är viktiga för personen oavsett om de innebär smärta. Kronisk, godartad smärta är inte farligt i sig, bara väldigt störande. Och även om smärtan inte sitter i tankarna så kommer våra tankar om smärtan förmodligen att påverka hur vi upplever den. Om jag till exempel har föreställningar om att smärtan är farlig eller tyder på att jag håller på att skada mig kommer detta givetvis att påverka hur jag upplever den och hur jag hanterar den.

Kan man närma sig det som är viktigt i livet oavsett grad av smärta kommer man förmodligen att så småningom uppleva smärtan som mindre påträngande även om den ”objektiva” nivån på smärtan är densamma som tidigare. 

Målet med behandlingen är alltså inte att minska graden av smärta utan att återta livet.

Under de senaste åren har intresset ökat för en variant av kbt som kallas acceptance and commitment therapy, act, vid behandling av kronisk smärta. I denna behandlingsform är man ofta tydligare än i traditionell kbt med att ifrågasätta huruvida en minskning av smärtan verkligen är ett mål som fungerar på lång sikt.

Fotnot: I Modern Psykologi 6/2010 finns en artikel om act och långvarig smärta.