Känslan styr vad vi minns

Jag gissar att ni bar på olika känslor när ni gick ifrån ert möte. Du kände dig nog ganska nöjd och kanske lite smickrad, medan din före detta granne förmodligen var lite besviken och snopen. Om era reaktioner var sådana visar det att ni båda har svaret på din fråga. Ni vet båda att intresset och känslan styr vad man minns, och det man känner starkt inför fastnar i minnet.

Din före detta granne var kanske en beundrare i smyg, eller också retade han sig på att din hund grävde i hans rabatt. Känslan kan vara positiv eller negativ – i båda fallen förstärker den minnet. Det neutrala och alldagliga präglar vi däremot inte in.

Det finns också andra faktorer som bestämmer vad vi minns. Om jag är från Kina och du är från Afrika har jag svårare att minnas ditt ansikte än om vi båda är från Kina. Den typ av ansikten man ser varje dag, det vill säga sådana som hör till ens egen folkgrupp, är lättare att koda in. Det beror på att vi lägger märke till statistiska regelbundenheter: så långt brukar det vara mellan munnen och näsan, så långt brukar det vara mellan ögonen. Inför ett helt främmande ansikte kan vi inte använda reglerna.

Allra bäst känner vi igen ansikten som hör till vår egen grupp men som ändå har något distinkt. Då kan jag lägga in i minnet: ”Den här personen ser ut som en Medelsvensson med undantag av att han har liten näsa och tätt mellan ögonen.” Då har vi använt minnet ekonomiskt och effektivt. Vi har utgått från en regel och kort beskrivit individens undantag. Sådant trivs hjärnan med (även om den kanske inte använder ord för att beskriva).