Inte omöjligt att behandla psykopater

Historiskt har det funnits en ganska allmänt spridd föreställning om att psykopaten är obotlig och att den medicinska liksom den beteendevetenskapliga kunskapen inte har något att tillföra vid behandling av psykopati. Denna ståndpunkt är huvudsakligen inspirerad av erfarenheter från praktisk klinisk verksamhet men har inte särskilt stort stöd i den forskning som finns på området.

När man diskuterar psykopaters förmåga till förändring är det viktigt att klargöra vad det är som avses. Tänker man sig en förändring av enskilda drag som individens personlighet kan sägas vara uppbyggd av? Eller tänker man sig en förändring av uttrycken för – eller konsekvenserna av – dessa personlighetsdrag, det vill säga en förändring av beteenden?

Den behandling som bedrivits har huvudsakligen varit inriktad mot att hämma brottsligt beteende och då i synnerhet våldsbrottslighet. Med avseende på detta kan man på goda grunder säga att befintlig forskning på området tyder på att individer med psykopati är svåra, men inte omöjliga, att behandla.
Om man sedan vidgar målet för en behandling till att omfatta en fullständig förändring av psykopatens personlighet och de patologiska interpersonella, affektiva och livsstilsrelaterade personlighetsdragm som kan sägas utgöra kärnan i symtomkomplexet, så är naturligtvis möjligheten för ett lyckat resultat ännu mindre.