En av 10 000 har absolut gehör

En person med absolut gehör (AG) uppfattar tonhöjden av en given ton korrekt, omedelbart och spontant utan stöd av någon referenston eller någon som helst eftertanke. Denna förmåga uppskattas förekomma hos en person av 10 000. Detta kan dock vara en underskattning, eftersom undersökningar av absolut gehör vanligen har begränsats till personer som är förtrogna med namnen på tonerna (C, D, E och så vidare) inom det västerländska tonsystemet.

Enligt olika teorier anses absolut gehör vara ärftligt, inlärt, utvecklat under en viss kritisk period, cirka 3–6 års ålder eller en förmåga som alla har från början men som blir bortlärd, unlearned, till förmån för relativt gehör, som är viktigare än absolut gehör i musikaliska sammanhang. De flesta vuxna personer med absolut gehör har haft förmågan sedan barndomen (bland annat undertecknad), vilket talar för betydelsen av en kritisk period, vare sig det föreligger en genetisk disposition för absolut gehör eller är fråga om inlärning av namnen (C, D, E och så vidare) för olika tonhöjder analogt med hur barn lär sig namn på olika färger. Det har däremot visat sig mycket svårt eller omöjligt att förvärva äkta absolut gehör i vuxen ålder. Omfattande studier av möjlig genetisk disposition för absolut gehör pågår i USA.

Absolut gehör tycks vara vanligare hos personer i vissa östasiatiska språkområden där betydelsen av ord kan bero på tonhöjdsvariationer i uttalet av dem. Absolut gehör förefaller också vanligare hos personer med Williams syndrom, som är en sällsynt genetiskt betingad utvecklingsstörning. Vidare tycks det finnas ett visst samband med ålder: hos medelålders eller äldre absolut gehör-personer kan tonhöjden uppfattas som en halvton eller till och med en helton för högt; ett exempel är att tonen C uppfattas som Ciss eller D.