Kärlekshandböcker, nja.. Sapfo, ja!

I nya fina numret av Modern Psykologi kan du läsa recensioner som jag skrivit om tre aktuella kärlekshandböcker. Sida upp och sida ner om anknytningsmönster, kommunikation, förståelse, att bli i stället för att söka den perfekta partnern med mera med mera. Jag tycker det är helt OK att skriva och att läsa kärlekshandböcker, men jag undrar om vi blir klokare av dem.

Man kan ju inte göra en projektplan för kärleken, kanske inte heller förstå den...

Om du på något sätt är levande i ditt hjärta, antingen du är nykär, gammalkär, lämnad, ensam, olyckligt kär eller på jakt efter kärleken, så har jag ett boktips. Det är inte så värst nytt, utan från 500-talet före Kristus. Se så vacker bok på bilden, det är några regndropparna från i morse på den, mitt i vårregnet.

Boken är Sapfos dikter och fragment i FIB:s Lyrikklubbs utgåva från 2001, en riktigt vacker poesibok i guldbronsfärg. Här kan du också läsa om Sapfo, skrivet av Magnus William-Olsson och Vasilis Papageorgiou. Sapfo, vår symbol för den gränslösa kärleken, skriver sin bön till Afrodite, kärlekens gudinna. Den slutar:

"Kom än en gång, befria mig från mina

bekymmer. Uppfyll det mitt hjärta åtrår.

Och du själv Afrodite, var nu min

    syster i striden"