
Jonas Mattsson
Redaktör på tidningen Modern Psykologi. Jag bloggar om psykologi, arbete och föräldraskap.
Mer om Jonas Bloggens förstasida Följ via RSS
'The only way is up' – för svensk psykiatri
I går eftermiddag tog jag cykeln längs den badvarma Brunnsviken till Kungl. Vetenskapsakademiens vackra tegelbyggnad på Lilla Frescativägen i norra Stockholm. Där fick jag en ekonomisk kalldusch som effektivt sköljde av mig sensommarvärmen.
KVA hade nämligen lagt fram ett förslag på hur den psykiatriska forskningen ska kunna förbättras, vilket på ett sätt är en ganska enkel ambition.
The only way is up, skulle man kunna säga.
När de började räkna blinkade nämligen alla lampor rött.
Det visade sig att svenska psykiatriska forskare ligger hopplöst efter (plats 20) liknande länder som Nederländerna (plats 8) och Finland (plats 11) när det gäller citeringar i internationella vetenskapliga tidskrifter och annat som ger meritpoäng i forskarsvängen.
Vilket inte är så konstigt när man kollar forskningssveriges kontobesked.
Medan cirka 30 procent av alla sjukskrivna har en psykiatrisk diagnos (varav de flesta är kvinnor och lider av depression eller ångest) går knappt 3 procent av Vetenskapsrådets medicinska anslag till forskning om psykiska sjukdomar.
Vetenskapsrådet är alltså den enskilt största finansiären av medicinsk forskning i Sverige, och sedan 2004 har psykiatrins summa dessutom sänkts med en procentenhet – samtidigt som rådets anslag till i stort sett alla andra medicinska områden fördubblats.
Om man jämför hur stora pengacheckarna är i jämförelse med kostnaderna för olika sjukdomar – COI, cost of illness på sjukvårdsekonomiska – häpnar man än mer.
Medan anslagen till cancerforskning ligger på 2 procent av samhällets kostnader för cancer, så ligger forskningen om psykiska sjukdomar på ynka 0,1-0,2 procent av de kostnader som psykisk ohälsa kostar samhället.
Som en jämförelse så lär det vara brukligt inom näringslivet att lägga 10 procent av omsättningen på forskning och produktutveckling.
Att KVA:s lösning på psykiatriforskningens problem inte bara ligger i regeringens forskningsbudget, utan lika mycket i hur forskningen organiseras, ber jag att få återkomma till.
Tweet


