Thanks for giving

Pappa lämnade en stor kasse kantareller hos mig i helgen. Bara så där. Många liter kantareller. 
Hur gör man det? Jag skulle inte kunna. Bara lämna ifrån mig en stor påse som jag gått i skogen och slitit för. Jag skulle äta toast på toast med kantarellstuvning och kanske slänga ihop en soppa med mina kantareller. Kanske bjuda på en kantarellrisottto som jag kunde göra igår eftersom pappa varit så generös. Men jag skulle inte kunna lämna ifrån mig en så stor påse efter att ha gått böjd som en ostbåge i skogen i timmar i smått, kallt duggregn och letat och plockat. Lyft på löv och mossa på marken, jublat och sen blivit helt förtvivlad när det visade sig vara den fulfgula svampen som liknar kantareller. Och sen ge bort det. Det bär mig emot.

Men det är fint, att vissa andra kan vara så generösa med sin svamp. Det är inte bara fint, det är vetenskapligt bevisat att vi blir glada av att ge. Att ibland vara altruistiska och sätta egna intressen åt sidan för andras. Ändå skulle jag på sin höjd dela min svamp.