SKAFFA DIG ETT JOBB SOM DU ÄLSKAR SÅ BEHÖVER DU INTE ARBETA EN ENDA DAG I DITT LIV

Den här finurliga formuleringen kommer från Konfucius men jag påmindes om den när jag läste att Gudrun Sjödén uppmärksammades för att hon skulle fylla sjuttio och berättade att hon inte hade några planer på att pensionera sig. Det är en ynnest att ha ett jobb där man styr sin egen tid och där man känner att man får utlopp för sina kreativa behov. Jag känner klart igen mig i Gudrun Sjödéns planering. Jag passerade den magiska pensionsåldern för ett tag sedan men jag har inte en tanke på att lägga av. Varje dag när jag går nedför trappan för en ny terapitimma väntar ett nytt äventyr. Jag kan inte föreställa mig vad som skulle vara mer intressant än det jag redan sysslar med. Mycket beror det förstås på att jag arbetar med symboldrama där man aldrig vet vad som ska dyka upp i de inre scenerna härnäst. Det är en ständig utmaning.

Men jag var länge invand med den svenska synen där många ser fram emot pensionering och t.o.m. talar om att ordna tidig pensionering. Antingen har de ouppfyllda drömmar, ett tråkigt jobb eller en andra karriär i sikte.  Jag är definitivt inte en korsordsperson eller golfare så jag fortsätter glatt i mina inkörda fotspår — och stortrivs. Och jag hinner med barnbarn ändå. Jag har nog också blivit litet amerikaniserad. Jag bodde ju i USA i tio år och där anser de att detta att man ska sluta på sitt jobb för att man nått en viss ålder är ålderdiskriminering. De personer som lever längst i USA är med-lemmarna i Högsta Domstolen och de är tillsatta på livstid. De känner sig alltid behövda och de får ständigt nya stimulerande uppgifter att ta tag i.

Och det är väl det som det handlar om att känna att man gör något meningsfullt och att man ständigt får en chans att utvecklas. Sen betyder det nog mycket att jag själv bestämmer hur mycket och när jag arbetar. Det borde gå att ordna för många fler när man kommer upp i åren och tidigare också för den delen. Litet mer flexibilitet i tänkandet kring arbete skulle inte skada. Ordet arbete är olyckligt --det känns låsande och ofrivilligt när det i bästa fall kan handla om en möjlighet till produktivt självförverkligande och fina möten med andra människor.  Visst är jag avundsvärd som har lyckats ordna det så här i livet men det är kanske inte omöjligt om man tänker litet friare. Och kanske är det dags att omformulera vår syn på arbete.

Jag ägnar mig också åt växelbruk – arbetar med terapier i längre perioder men bryter upp det med undervisning och skrivande. På det sättet blir arbetslivet aldrig rutin. Snart är det dags för något nytt.

Johanna Linder 2011-04-01 14:19
Underbart Marta!

Elisabeth Jönsson 2011-04-01 08:15
Du formulerar det väl. Att arbeta med något som engagerar och som gör att man berikas som människa är oerhört viktigt.