Må dåligt som en amerikan

Snart är vi alla hyperindividualiserade amerikaner innerst inne och knaprar samma psykofarmaka.

Tänk dig ett jordklot där vi alla inte bara dricker samma Coca-Cola, lyssnar på samma Lady Gaga och går omkring i samma sorts Nike-skor, utan där vi dessutom alla mår dåligt på samma sätt. Scenariot målas upp av den amerikanske författaren och journalisten Ethan Watters i boken Crazy like us – the globalization of the American psyche. Han beskriver det som på 1970-talet kallades kulturimperialism och som nu kallas globalisering: hur den amerikanska världsbilden smetas ut över klotet. Ofta med hjälp av medierna.

– När en ny diagnos blir populär dröjer det inte länge förrän någon kändis talar ut i en pratshow om hur han eller hon är drabbad av just den diagnosen, konstaterar Ethan Watters som just nu är pappaledig i sitt hem i San Francisco.

– Tid och plats skapar den pool av symtom, där vi kan dyka ner för att hitta ett utryck för våra själsliga våndor, tilllägger han.

Trots att genomsnittsamerikanen, enligt Ethan Watters, inte är särskilt intresserad av självkritik eller andra kulturer, har boken tagits emot väl i USA och håller nu på att översättas till bland annat kinesiska, koreanska och italienska.

"Med mutade forskare fick företaget japanerna att acceptera diagnosen depression.

Ethan Watters är själv förvånad över att han inte fått mer mothugg. Han misstänker att det amerikanska psykologietablissemanget väljer att se innehållet som en rad enskilda exempel snarare än ett allmängiltigt mönster.

Men Ethan Watters tes stöds även av en ny undersökning vid University of British Columbia i Kanada. Studien visar att överrepresentationen inom psykologisk forskning av forskningsobjekt från USA och övriga västvärlden ger en falsk bild av människans psyke. Mellan 2003 och 2007 utfördes 96 procent av all psykologisk forskning bland 12 procent av världens befolkning, främst individualistiska och analytiskt intresserade universitetsstudenter i väst.

Vilka tjänar då på att homogenisera människans psyke? Ethan Watters pekar först och främst ut läkemedelsbolagen som ser nya miljardmarknader hägra, men han nämner också hela det amerikanska forskarsamhället, vars enighet manifesteras i ”diagnosbibeln” DSM, Diagnostic and statistical manual of mental disorders.

Ethan Watters ger i boken exempel på diagnoser som har spridit sig över världen: den epidemiska spridningen av anorexia i Hongkong genom mediernas rapportering om den amerikanska varianten av självsvält och hur biologiska förklaringar konkurrerar ut andliga när det gäller orsaker till schizofreni på Zanzibar, ett av de fattiga länder där schizofrena hittills haft mildare symtom än i västvärlden. Exemplet som handlar om hur läkemedelsföretaget Glaxo Smith Kline skapade en ny marknad för antidepressiva mediciner i Japan är skrämmande. Med enorma summor och mutade psykiatriforskare fick företaget japanerna att acceptera diagnosen depression och kunde därefter sälja in sitt nya SSRI-piller – med alla sina biverkningar - i landet. Ethan Watters resonerar kring frågan om huruvida de många självmorden i Japan verkligen var ett uttryck för depression eller om det var ett kulturellt betingat fenomen – som inte kan botas med antidepressiva läkemedel.

På frågan om kommande globala diagnostrender nämner Ethan Watters hetsätning och så kallad posttraumatisk bitterhet. Inom kort kan de finnas i diagnospoolen där vi alla kan dyka ner.

Läs mer: Crazy like us. The globalization of the American psyche av Ethan Watters (Free Press Simon & Schuster)