Tredje vågens kognitiva beteendeterapi

Den tredje vågens kognitiva beteendeterapi är en fascinerande sammansmältning av beteendeterapi, kognitiv terapi och österländsk filosofi. Med verktyg som medveten närvaro och acceptans betonas en mjukare och mer existentiell inriktning där också smärtan får plats.

Den historiska motsättningen mellan behaviorismen, som modern KBT bygger på, och Freuds psykoanalys är ett faktum. Men den moderna polariseringen mellan psykodynamisk terapi och kognitiv beteendeterapi känns alltmer passé. Vad man ofta glömmer är att båda traditionerna har genomgått en stark utveckling och att nya kombinationer har tillkommit. Numera har vi mängder av terapiinriktningar, och de allra flesta plockar sina verktyg från olika traditioner.

Sedan ungefär två år tillbaka rekommenderar Socialstyrelsen att man behandlar depressioner och ångestsjukdomar med kognitiv beteendeterapi. KBT har alltså fått ett starkt fotfäste i Sverige, något som retat vissa och uppmuntrat andra.

Förespråkarna beskriver ibland kognitiv beteendeterapi som ”allt som fungerar”. Inom en sådan vid definition borde många terapimetoder kunna rymmas – så länge det bara finns tillfredsställande forskningsstöd och utvärderingar.

Modern KBT har genomgått tre genomgripande steg i sin utveckling. Först kom behaviorismen som brukar förknippas med Skinner. Genom inlärning, eller mer specifikt operant betingning, skulle mänskligt beteende förklaras och förändras. Efter Skinner kom den andra vågen med Aaron Becks kognitiva terapi. Nu var det i stället tankarna och föreställningarna (kognitionerna) som skulle ändras, eftersom våra tolkningar påverkar hur vi känner oss och mår. Beteendeterapi och kognitiv terapi kombinerades alltmer och korsbefruktade varandra.

Idag är vi alltså framme vid tredje vågens KBT som starkt kopplas samman med medveten närvaro och Acceptance and Commitment Therapy (ACT). Denna tredje våg ifrågasätter nyttan av att försöka styra tankar i en speciell riktning. Positiv tankeprogrammering som var ett viktigt verktyg under 80- och 90-talen har delvis bytts ut mot meditationstekniker där klienten får träna på att acceptera känslor och tankeinnehåll på ett icke-dömande sätt.