Vänd barnvagnen rätt!

KRÖNIKA. När jag var ute och gick med min yngsta dotter i barnvagn för en tid sedan kom plötsligt en äldre dam förbisusande på cykel och ropade:
– Det är bra, mycket bra! Så ska dom sitta!

Först förstod jag inte vad hon menade, men sedan insåg jag att hon syftade på att min drygt ett och ett halvtåriga dotter satt med ansiktet vänt mot mig i barnvagnen. När människor från den så kallade äldre generationen ger mig uppfostringsråd brukar jag generellt stelna till. Vi har sällan samma idéer om vad som är bra och dåligt för barn. Men i fallet om riktning på barnvagnar håller jag helt med. Faktum är att jag länge har stört mig på den barnvagnstrend med framåtvända vagnar som är förhärskande. Den trend som innebär att små spädbarn måste titta på bilar, neonskyltar, hundar, träd och okända människor i stället för att betrakta det de är mest intresserade av, nämligen sina egna föräldrar. Länge var min irritation mer intuitiv och ganska oartikulerad, det fanns inte så mycket faktisk information om för- och nackdelarna med olika vagnstyper, mest åsikter.

"Framåtvända vagnar påverkar barns utveckling negativt inom en rad områden"

Nu är inte känslan vag eller intuitiv längre utan helt uttalad. Nu har jag äntligen läst den skotska psykologiprofessorn Suzanne Zeedyks studie som handlar om skillnaden mellan framåtvända och bakåtvända vagnar. Den visar att framåtvända vagnar påverkar barns utveckling negativt inom en rad olika områden: språkligt, socialt, kognitivt, emotionellt och till och med neurologiskt. Det innebär att föräldrar talar hälften så mycket med sina barn samt att barnens joller minskar med en tredjedel. Detta är relevant eftersom barns språk utvecklas mer ju mer vi talar med dem. Både barn och föräldrar skrattar dessutom mindre och barnets hjärtfrekvens är högre vilket indikerar en högre stressnivå. Barnen har också svårare att komma till ro och somna i en sådan vagn.

Det är oerhört många aspekter att ta hänsyn till när man ska köpa barnvagn: den ska vara säker, smidig, lätt att fälla ihop, ha bra fjädring, rymlig varukorg och så vidare. Men vi glömmer den viktigaste aspekten: hur barnet i barnvagnen har det.

Spädbarn föds med hjärnor som redan är inställda på och beroende av sociala svar från andra människor. Varje stund som ett barn kan interagera med en vuxen är värdefull. En förälders positiva ansiktsuttryck är ett av de mest viktiga stimuli för tillväxten av de delar av hjärnan som styr den sociala utvecklingen. Och vid varje tillfälle som en baby har behov av ett kommunikativt svar från sin förälder, men inte får det, så uppstår stress hos barnet. Om sådan stress ofta uppstår så blir det skadligt för spädbarnets utveckling, neurologiskt, fysiologiskt och psykologiskt.

Min yngsta dotter har precis börjat visa att hon vill titta framåt i stället för på mig och givetvis ska hon få göra det då. Men jag som förälder måste fortsätta hjälpa henne att hantera intrycken, prata med henne och stanna upp ibland. Och när jag ser föräldrar som går runt med framåtvända vagnar, solglasögon och musik i öronen, helt avstängda från all kontakt med sina barn, är jag mycket nära att bli en lika påfrestande moralkärring i uppfostringsfrågor som de jag själv irriterar mig på.

Jenny Jägerfeld är legitimerad psykolog och författare. Den här krönikan publicerades först i Modern Psykologi 5/2011.