Sårbara pappan
är här för att stanna

Min pappa var den första mannen i sin hemstad som fick delad vårdnad. Detta var 1977. Jag var drygt tre år och började bo växelvis hos pappa och mamma. Successivt uppdagades för mig att det här inte hörde till vanligheterna. När jag började skolan var det bara jag i min klass som hade det så. Det fanns andra som hade skilda föräldrar, men de bodde med sin mamma.

Domen från tingsrätten om delad vårdnad har jag sett flera gånger, uppvisad av min pappa som väl på detta sätt ville säga att han var stolt över att vara en ansvartagande far. Med åren har det blivit mycket vanligare att pappor tar lika stor del av föräldraansvaret vid skilsmässa. Och för den delen även när föräldrarna bor tillsammans. I takt med att pappaansvaret inte bara är en lagstadgad rättighet eller skyldighet har också det psykologiska pappaskapet blivit mer påtagligt.

I en intervjuundersökning av svenska småbarnsföräldrar ställdes samma frågor till mammor och pappor, till exmpel om de ville amma. I USA skulle en sådan fråga till en man vara otänkbar. Men svenska pappor kan och vill svara på det. Pappan får och vill ta plats på ett nytt sätt. ”Vi är gravida”, kan en man säga när han aviserar sitt kommande föräldraskap.

"Tyvärr upptäcks pappors depression sällan i vården och följaktligen får få pappor hjälp."

Det finns översiktsstudier som visar att upp mot en femtedel av gravida och nyförlösta kvinnor lider av depressiva symtom. Orsakssambandet är mindre klart. Beror depression i samband med barnafödande på den unika situationen eller är det en slump att några är deprimerade och kanske skulle ha varit det ändå?

Det är inte omöjligt att föreställa sig att närheten till ett nyfött barn skulle kunna öka risken för att bli deprimerad. Alltifrån den stora livsomställningen, att ha fokus på någon annan, och förändringar av hormonnivåer hos både kvinna och man, till att konfronteras med ett litet liv som är alldeles nytt och skört. Men det är svårt att bevisa att depression före eller efter barnets födsel beror på just det. Det finns studier som talar så väl för som emot.

I en studie 2010 gjorde amerikanska forskare en metaanalys av tidigare publicerade studier av depression hos blivande och nyblivna fäder. Ungefär tio procent av männen uppvisade symtom på klinisk depression. Inom mödra- och barnhälsovården är det bara undantagsvis som det finns rutiner för att uppmärksamma och remittera män som mår psykiskt dåligt. En del får hjälp via företagshälsovård, annars får de helt enkelt klara sig själva.

Tyvärr upptäcks pappors depression sällan i vården och följaktligen får få pappor hjälp. Inom mödra- och barnhälsovården är det bara undantagsvis som det finns rutiner för att uppmärksamma och remittera män som mår psykiskt dåligt. En del får hjälp via företagshälsovård, annars får de helt enkelt klara sig själva.

Trots att man i dag vet att föräldrars psykiska hälsa faktiskt kan vara en viktig faktor för barnet. För att inte tala om det sorgliga i att som förälder inte kunna känna den glädje över ett kommande eller nyfött barn som man skulle ha gjort om man inte varit deprimerad.

Den amerikanska studien pekar på ett samband mellan mammors och pappors depression – återigen utan att ange orsak. Om mamman är deprimerad ökar risken för att pappan också är det. Traditionellt har fäder betraktats som fristående, lite utanför mamma–barn-relationen. Om mamman mått psykiskt dåligt har pappan kopplats in. Med den nya kunskapen om risken för att båda föräldrarna är drabbade i samma familj, kan man hoppas på ökad medvetenhet i vården.

I en studie vid Karolinska institutet undersöktes förlossningsrädda män. Också här var det cirka tio procent av männen som bedömdes ha denna rädsla. De såg inte fram emot föräldraskapet lika mycket som andra blivande pappor. Men psykoprofylax hjälpte. Psykoprofylax har ifrågasatts som förberedelse inför förlossningen för kvinnor. Den tycks inte resultera i smärtlindring eller färre kejsarsnitt som man tidigare trott. Men rädda pappor fick en bättre förlossningsupplevelse.

En kvalificerad gissning är att en skräddarsydd behandling för förlossningsrädda pappor skulle kunna genomföras enkelt och kostnadseffektivt. På det här området har papporna inte direkt stått i fokus. Om männen oftast är normen i annan forskning inom psykologi och medicin, har de varit på undantag i forskningen om föräldraskap.

I dag finns många papparoller. Till skillnad från min pappa, behöver dagens pappor inte domslut på att de är lika goda föräldrar som mammor. Möjligen finns det fortfarande ett större utrymme för pappan att välja hur mycket han betonar sin närhet till barnet. Men tydligt är att pappor är involverade och psykologiskt påverkade av föräldraskapet.

Som doktorand har jag i mitt forskningsprojekt mött många pappor med nyfödda barn som vårdas på sjukhus. Min erfarenhet är att pappor som betonar sin sårbarhet och sin närhet till barnet i den situationen också har lättare att hantera den. Oron för barnet får tydligare ta plats. En pappa som försöker fördela sitt ansvar mer traditionellt mellan arbete och omvårdnad, känner inte mindre oro, men oron ges mindre utrymme. Jag tror att den sårbara pappan har kommit för att stanna. Han som kan sätta ord på känslorna och ge dem en självklar plats.